Gammal är äldst...

Gammal är äldst, men kanske inte alltid bäst.

Sverige har europamästerskapens näst äldsta trupp, bara Italien
har en högre snittålder. I Sveriges fall kan det förklaras av att vi är
ett litet land med relativt få fotbollsspelare som spelar på en hög
internationell nivå. Debatten har som bekant gått varm
på hemmaplan om föryngring och visst har den sina poäng. Är det
inte ett svaghetstecken att en allsvensk högermittfältare på 36 år
tar en plats som ytterback i startelvan och dessutom i en EM premiär?
Å andra sidan bör ju frågan vara, har vi någon bättre? Och hur
mycket är rutin verkligen värt?


Att diskutera Sveriges trupp kan man göra i oändlighet, det är mer
en fråga om smak än kvalité i mitt tycke. Desto enklare bör det vara
att tala om Italien.....

Regerande världsmästare som dom är kom dom in i turneringen
med en oerhörd press. Kanske är det då rätt att låta dom spelarna
som har störst rutin spela. Dom som vet vad det handlar om.
För mig stinker det mest gammal mozzarella. Första matchen startade
Italien med tre mittfälltare från Milan. Som bekant har deras säsong
varit som att beställa en espresso på 7 eleven, en enda stor besvikelse.
När man då låter lite yngre spelare som t.e.x De Rossi m.fl som har
en riktigt bra säsong bakom sig, och som man knappast kan kalla
orutinerad, starta på bänken är det en helt annat debatt än den som
figurerar på hemmaplan. Urvalet av kvalitets spelare i Italien kontra
Sverige är som jämnföra utbudet på Shell och Ica Maxi.

Det första man kan konstatera är att samma typ av debatt, yngre kontra
äldre spelare förekommer i dom flesta länderna när ett genarationsskifte
börjar närma sig.

Det andra är att alla, alla landslagstränare har lika svårt för att peta
beprövade spelare som levererat för dom tidigare som du och jag
har för att slänga våran alldeles för slitna favvo jeans.

Orutinerad?
Orutinerad?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0