Prestige ...

Inter vs Juve. Zlatan vs Del Piero.

När jag läser "inför matchen artiklar" känns det andra
mötet av dom två som det hetaste. Hur det nu går till?

Själv har jag inte tid med att skriva krönikor eller inlägg
under helgen. Må....ste....ti....tta!!!

Just därför kommer du som besöker denna enkla blogg
med jämna mellanrum märka att det står relativt still under
helgerna.

Jag kommer under dom tio näst kommande veckorna börja
med att lista dom, som jag anser, tio bästa spelarna någonsin.
Det kommer redovisas ihop med lite kuriosa och klipp. Så håll
utkik.

Till slut kan jag rekomendera för er som inte har Canal+ att
matchen Inter - Juve streamas gratis på bet365.

Vi hörs på måndag. Ciao!

Våga för att vinna...

Jag kan ha fel men har Sverige spelat i mörkare blått någon
gång tidigare?
Jag vet i.a.f att jag har sällan sett dom blekare än igår.

Tempo

Då fick jag nästan som jag önskat. En hel del färska spelare
in från start men jag kunde ändå inte titta på startelvan med glädje
i ögonen. Åter igen fick "kongo" starta på bänken och jag undar
hur länge han kommer stå ut med att vända andra kinden till.

Jag har inget emot Daniel Andersson, verkligen inte. Jag tycker
att han stundtals är en lysande spelare. Men mot ett holländskt
mittfällt som har mer spring i benen än en sockerstint treåring
är han inte mitt första, andra eller tredjeval. Hans problem med
tempot mot motstånd som detta är uppenbart och då framförallt
när vi spelar med två centrala mittfältare mot tre för Holland.

IN MED KIM!!

R. Lindgren fick ingen tacksam uppgift första halvlek och jag har
svårt för att sätta varken "succe" eller "uselt" framför hans insatts.
Det såg betydligt bättre ut i andra halvlek kan vi konstatera. Om
det beror på att han slappnade av eller att han fick en ny partner
brevid sig låter jag vara osagt. Eller nej, det gör jag inte.....
IN MED KIM!!!

Alla har vi åsikter om Kim´s vara eller inte vara. Ett argument som
ofta förs fram är hans felprocent i passningsspelet. Det är svårt
att förneka att om man jämnför med övriga centrala mittfältare så
vinner han guldmedalj i den grenen. Men det går ändå över mitt
förstånd. Varför jämnföra en spelare som har till uppgift att skapa
offensivt med en spelare där deffensiven är det primära?

Anders säger du då.  Ja, han är inte den spelare han en gång var.

Inte att han är sämre nu. Han är bättre. Men om det är någon
spelare i landslaget som knådats. jäst och sedan bakats i den
Lagerbäckska ugnen så är det Anders Svensson. Tycker du jag
har fel? Gå då tillbaks i tiden och se hur många mål han gjort i den
blågula tröjan och när han gjorde dom.

Zlatan & Kim

Jag tycker det är självklart att Sveriges två individuellt bästa spelare
skall finnas på planen. Zlatan är den ena och Kim den andra.
Zlatan är Zlatan, det räcker med det. Kim måste ha en mur bakom
sig för att hans risktaganden inte skall sätta käppar i hjulet för vänskapen
med målvakt Isaksson.

Det är Lars Lagerbäcks jobb att bygga den muren.



Våga köpa, för att kunna vinna...

Ointressant kamp?

Då var det dags att bli exalterad över en träningslandskamp igen.
Inte?
Nej, jag är bererdd att hålla med.

Som lättöl

Alla som någon gång har utövat en lagsport på en eller annan nivå
vet hur det känns att spela en träningsmatch. Det är lite som att
dricka lättöl. Det är samma dryck fast ändå inte. Glädjen över att
vinna en sådan match är ungefär på samma nivå som ruset
efter en flaska klass 1.

Förväntad överraskning

Med det sagt kan vi ändå hoppas på att våran kära förbundskapten
fortsätter att förvåna oss och ställer upp med ett lag som faktiskt
har något att spela för. När snittåldern i landslaget nu är lägre än
på mycket länge borde det vara ett ypperligt tillfälle att ge dessa, i
sammanhanget, orutinerade spelare lite erfarenhet.

Samtidigt som jag skriver detta läser jag en intervju med Lagerbäck
där han säger att han gärna hade haft med dom mer rutinerade
spelarna till en match som denna....

Jag undrar varför? I vilket sammanhang skall man spela in nya
förmågor? Januariturnén? Hur rättvist bedömd kan man bli i ett
lag med en "stomme" bestående av endast allsvenska spelare.
Det är ju ingen hemlighet att vissa växer med sin omgivning.

Albin Ekdahl någon?

"Nya pojkar"

Så "risken" är att vi får se en, kanske två (tveksamt) "nya pojkar"
på plan när matchen blåses igång. Allt annat är en överaskning i
mina brun gröna ögon.

Vilka ska då spela?

Tja, hade jag haft den ärorika titeln förbundskapten
på mitt visitkort skulle startelvan sett ut som följer:

Stoor    Maestro   Granqvist    Safari

Larsson      Lindgren      Chippen

                     Källström
  
         Berg             Larsson

En hyfsad blandning av ungt och gammalt med en nypa balans.
Det skulle i mina ögon ge dom lite mindre, i dessa sammanhang,
oerfarna spelare en "riktig" chans att visa vad dom kan göra i vårt
kära landslag. 

På det sättet gör man även en träningslandskamp intressant.



Landskamps fest!

Vad är väl en bal på slottet?

Så har vi rivit av ytterligare en meningslös gala. Eller?

Jippo. Jippie. Jasså. Var det inte mer än så? Jag hade
i.o.f.s inte förväntat mig mer .Men jag kan inte annat än
att slås av tanken på hur vi klagar över kvaliteen i
allsvenskan för att sedan sänka nivån ytterligare
tre divisioner när det skall göras fotbollsgala.

Analysera mera....

Kvällens höjdpunkt var annars när Lagerbäcks nuna
zoomades in efter imitationen av honom. Lustgas någon?

A.Svensson lös inte direkt upp när Zlatan
traskade förbi för att hämta sin guldboll.

Vem var mannen Zlatan stannade och pratade på väg mot
scenen alla tre gånger?

R.Söder såg ut som ett rådjur ensamt på en riksväg med
strålkastarna riktat rakt mot honom från en bil i 120 knyck.

F.Östlunds tal. Obama påverkar även fotbollspelare?

Kvällens frågetecken: Isaksson nominerad som årets målvakt.
Var han så dominant i Man Citys reservlag?

Nu vidare till lite kvalité......Eurotalk here I come..

Storklubb eller stor klubb?

Yes, då kör vi igen efter en alldeles för lång semester.

Med tanke på att den allsvenska säsongen är över för denna gång
tänkte jag ägna ett par minuter åt att redovisa ett resonemang
jag har angående förväntningar vi har på våra klubbar.

Storklubb eller stor klubb?

Dom senaste åren har vi kunnat se en allt tydligare trend av
allt för optimistiska mål föreningarna sätter upp för sig själva inför
seriestarten. Man talar om att "inget annat än sm-guld är gott nog
för oss", "vi är ett lag för topp tre" osv. Man kan misstänka att denna
retorik må vara nödvändig för att locka sponsorer och generera possitivt
kassaflöde. En god ekonomi, eller bra kreditvärde rättare sagt är som
bekant nödvändigt för ett lag som vill vara med och fajtas med dom stora
grabbarna. Detta kanske skall applåderas. Inte kan man gå ut och säga
att vi är nöjda med en femteplats i år. Eller kan man? Hur många
föreningar i Sverige har egentligen fog för att påstå att man är en storklubb
och inte bara en stor klubb? För det är en väsentlig skillnad.

Förväntningar

Tittar man internationellt på vad man kallar storklubbar är det lag som har
en lång tradition av att vinna titlar. Inte bara under fyra, fem år.
Den sträcker sig över decenier. Det som är gemensamt är att även om
det kommer dippar så återkommer samma lag i toppen av tabellen över
tiden.
En stor klubb behöver inte vara mer än en, ja, stor klubb helt enkelt. Många
trogna fans och stor publik. Det går inte alltid hand i hand med att vinna
titlar.

Frågan är vad som händer när klubbar vaggar in fansen i allt för höga
förväntningar som allt för sällan infrias?
Simon Bank skrev i en lysande krönika om problematiken med valet av
retorik från ledningen i AIK. Är det verkligen rätt av ett lag som vunnit
två (jepp du läste rätt)  Sm-guld dom senaste 70 (!) åren att säga "i en
förening som AIK räknas inget annat än SM-guld"?
När man sedan inte når sitt uttalade mål står man förvånad över fansens
reaktioner. År efter år. Men AIK är långt ifrån den enda klubb som begår
detta misstag. IFK Norrköping med flera kan nämnas i detta sammanhang.

Syna historien

Det var ett tag sedan vi hade en dominant klubb i Svensk fotboll. Kanske
inbjuder detta till att klubbarna försöker profilera sig som hela Sveriges
storklubb. Detta i syfte att locka till sig både sponsorer och spelare. Men skall
vi se till historien så blir det ganska klart att vi i detta land endast har två lag
som utmärker sig och förtjänar titeln storklubb.

Det är Malmö FF och IFK Göteborg. Det är dom två lag som genom historien
alltid vinner titlar och dominerar i perioder.

Låt dom bära den bördan det innebär och lyft pressen från resterande lags axlar.



En stor storklubb.

RSS 2.0