fotbollskrönikan

Då var det dags att bli exalterad över en träningslandskamp igen.
Inte?
Nej, jag är bererdd att hålla med.

Som lättöl

Alla som någon gång har utövat en lagsport på en eller annan nivå
vet hur det känns att spela en träningsmatch. Det är lite som att
dricka lättöl. Det är samma dryck fast ändå inte. Glädjen över att
vinna en sådan match är ungefär på samma nivå som ruset
efter en flaska klass 1.

Förväntad överraskning

Med det sagt kan vi ändå hoppas på att våran kära förbundskapten
fortsätter att förvåna oss och ställer upp med ett lag som faktiskt
har något att spela för. När snittåldern i landslaget nu är lägre än
på mycket länge borde det vara ett ypperligt tillfälle att ge dessa, i
sammanhanget, orutinerade spelare lite erfarenhet.

Samtidigt som jag skriver detta läser jag en intervju med Lagerbäck
där han säger att han gärna hade haft med dom mer rutinerade
spelarna till en match som denna....

Jag undrar varför? I vilket sammanhang skall man spela in nya
förmågor? Januariturnén? Hur rättvist bedömd kan man bli i ett
lag med en "stomme" bestående av endast allsvenska spelare.
Det är ju ingen hemlighet att vissa växer med sin omgivning.

Albin Ekdahl någon?

"Nya pojkar"

Så "risken" är att vi får se en, kanske två (tveksamt) "nya pojkar"
på plan när matchen blåses igång. Allt annat är en överaskning i
mina brun gröna ögon.

Vilka ska då spela?

Tja, hade jag haft den ärorika titeln förbundskapten
på mitt visitkort skulle startelvan sett ut som följer:

Stoor    Maestro   Granqvist    Safari

Larsson      Lindgren      Chippen

                     Källström
  
         Berg             Larsson

En hyfsad blandning av ungt och gammalt med en nypa balans.
Det skulle i mina ögon ge dom lite mindre, i dessa sammanhang,
oerfarna spelare en "riktig" chans att visa vad dom kan göra i vårt
kära landslag. 

På det sättet gör man även en träningslandskamp intressant.



Landskamps fest!