fotbollskrönikan

Så kom beskedet. Inte med posten men lik väl ett brev. Det är ju 2008.

Var det oväntat?

Inte för mig och säkerligen inte heller för dom flesta som såg intervjun direkt
efter uttåget ur EM. Man såg och hörde på den annars så slipade Ljungberg
vad som komma skulle.

Jag kommer aldrig glömma Freddies första match mot England. Det var första
gången jag såg honom spela och han liknade mer Disneys tasmanska djävul
som snurrade runt benen på britterna än en svensk landslagsspelare. Totalt
orädd trotts sin ringa storlek. Det är det som har definierat honom som spelare,
hans näst intill masochistiska spelstil och vem vet, kanske det inspirerade till Söderbergs
berömda ord "ända in i kaklet". Dom orden är ju Ljungberg personifierad. Det är också
det som gjort honom till en idag skadad, stukad och lite långsammare spelare. Och utan
sin fart är en stor, kanske den största och viktigaste dimensionen i hans spel förlorad och
aldrig har väl det varit tydligare än i detta mästerskap. Vi som är vana att se honom få
bollen på egen planhalva, driva upp bollen, bli tacklad, ramla så ograciöst som bara han
kan för att sedan resa sig upp och ge domaren en avhyvling. Under dom tre matcherna vi
spelade i detta mästerskap tjänade han ihop till en, observera, en "vunnen" frispark.

Ljungberg har efter sina år i England anammat den engelska tanken om en stark
lagkapten och tagit uppgiften på största allvar sedan han fick bindeln. Han är och
har varit en stark ledare, men det kanske mest betydelsefulla han bidragit med är det
beslut han nu tagit.

När vi har en förbundskapten som hänger kvar vid sina trotjänare allt för länge
kapar Ljungberg banden och kanske tvingar fram en nödvändig föryngring.

Vi hörde hans analys av insatsen i EM och det var tydligt vad han tyckte.
 
Guardiola, Barcelonas nya tränare, har inför säsongen sagt att när en era i ett lag
avslutas är det naturligt att man byter ut dom ledande spelarna. Nu tog lagkaptenen
det steget som inte förbundskaptenen vågat och jag tror att vi skall vara evigt tacksamma
för att Ljungberg fortsätter att påverka även utanför planen.
 
Så nu dör en era och en ny skall komma. Ljungberg och Lagerbäck har följts åt
som Kling & Klang i ett avsnitt av Pippi Långstrump. Vem vet hur Lagerbäck
resonerar nu?
Tror jag att han slutar?
Nej, absolut inte. Men när hans trotjänare lägger av så kanske utrymme finns för lite
nytänkande hos landslagsledningen och ingen skulle bli gladare än jag om så var fallet.

Det finns en hel del att skriva om det nya. Men det väntar jag med tills i morgon. Just nu
skall allt fokus läggas på det lilla yrvädret från Halmstad.

Så låt oss hoppas på någon form av formellt avtack till landslagets kanske viktigaste
spelare dom senaste 10 åren.

KUNGEN ÄR DÖD, LÄNGE LEVE KUNGEN!



lika som bär? - Tack för minnena Fredrik Ljungberg!