fotbollskrönikan

Att få stifta bekantskap med något nytt, spännande och vackert kan man aldrig
få nog av och har inte en liten del av dig njutit av Turkiets eller för den delen
Rysslands matcher i detta mästerskap har du antingen ett hjärta av sten eller
en sverigedemokrat innan för skjortan. För inte hade väl du (absolut inte jag)
trott på förhand att dessa två lag skulle bjuda på kanske turneringens allra finaste
fotbollsgodis.

Det som Turkiet presterade igår var inget mindre än en bragd. Kan du tänka dig ett
Sverige utan Zlatan, Elmander, Ljungberg, Svensson, Linderoth, Chippen, Mellberg,
Edman och Isaksson gå in i en kvartsfinal, pressa Tyskland och ha 2 - 2 på matchklockan
när det är tre minuter kvar.

Inte?

Jag vet inte jag, man måste ha något liknande att jämföra med och mitt minne
sträcker sig inte längre än ett år och elva månader tillbaks.

Men så var sagan slut och idag vaknar hela Turkiet kallsvettiga ur det
som började som en fantastiskt vacker dröm men slutade i tårar.
Dom båda lagen var klädda i sina färger men hade jag inte vetat bättre kunde jag
svära på att dom båda lagen bytt matchtröjor efter nationalsångerna.
För inte skulle Turkiet föra matchen, spela med fart, frenesi och inte ha en tanke på att
om någon kroknade eller blev skadad så hade dom endast jokern Tolga Zengin att kasta in
som forward. Herr Zelgin är för övrigt tredjemålvakt i landslaget till vardags.
Tyskland, maskinen Tyskland, såg nervöst och ängsligt ut. Som om om dom hade nio
spelare skadade eller avstänga, varit tvungna att kasta om i laget och tänkt spara på
krafterna, för att man vet ju att en kvartsfinal kan pågå i 120 minuter.
Eller var dom bara rädda för att ta ledningen? Ett genialiskt drag av Löw måhända.
För hur hanterar ett lag som jagat en hel turnering att plötsligt bli jagade?

"Ok grabbar, ni har själva sett det, turkarna är makalösa på att vända matcher så vad
som än händer avgör ni inte för än i sista minuten. Verstehen!"

Låter det troligt?
Nä hä.
Trodde väl inte det.

För visst hade man känslan, om än utan sällskap av tillhörande tv-bild, att det ändå
fanns en chans att turkarna skulle göra det igen.
Men det kanske var karma. Till slut fick Turkiet smaka på sin egen medicin och ödet
visade sin mest hänsynslösa sida, gapade stort och tog ett stort bett av den
turkiska baken.

Och när man precis har återhämtat sig efter all dramatik är det snart dags igen och ett
speluppehåll på två dagar känns nu lika nödvändigt för mig som för spelarna efter kvällens
nagelbitare.




Samtliga avstängda.........(?)